ÖSTERSJÖN

Vid det här laget har vi utgångsläget ganska klart för oss. Östersjön mår inte bra. Men vad ska vi göra i framtiden, och vad kan förväntas av individer, samhällen, världen? Det ska vi reda ut i vår handlingsplan.

Sverige har vidtagit en rad åtgärder, främst genom att ställa krav på hur mycket utsläpp som är lagligt att släppa ut. Miljögifter och andra farliga ämnen har därför minskat mycket och utsläppen från industrier och andra verksamheterna är idag betydligt lägre än innan. Det negativa kring denna åtgärd är att miljöproblemen i stort sätt består av gamla miljösynder som skapades innan miljömedvetenheten slagit igenom. Det var främst under industrialismens början miljösynderna tog sin början, men då omedvetet. Oönskade restprodukter grävdes ner i marken nära fabriksområdena, utan vidare kunskap om konsekvenserna. Vi har nu under senare tid och med fler hjälpmedel börjat reda ut vad och vart de mest förorenade områdena finns och sedan delats in i olika riskklasser där åtgärder drastiskt har startat. Detta underlättar därför för två av de nio delmålen i miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Vägen till en effektivare och mer kunskapsbaserade miljöåtgärder ligger i en fördjupad samverkan mellan mätning och moddulering. 1)

Globalt sätt har omkring 80 000 områden identifierats som förorenade, eller kapabla till förorening. Varav dessa 80 000 områden är omkring 17 000 klassificerade som riskklassigt enligt MIFO (metodik för inventering av förorenade områden). I och med att ett område blir riskklassat betraktas området som allvarligt för omgivningen. Utredningar kring dessa områden behandlas på så vis att man antingen tar kontakt med den ansvariga för platsen och ställer krav på ändring, elelr om ansvarig saknas, tar man till statliga medel för att få bukt på vilka åtgärder som behövs. Akuta risker behandlas som prioritet 1 och räknas som hotande mot bland annat vattenintäckter och skyddsvärda naturområden. Här tillhör också platser som anses farliga vid direktexponering (i Sverige finns i nuläget ca 200 objekt som tillhör riskklass 1). 2)  

Att i nuläget försöka förhindra framtida miljöproblem (inklusive vidare hälsoproblem) används vi av riskbedömningar innan kemikalierna ska godkännas för användning. Dessa regleras bland annat inom EU. Reach (reach-förordninger fungerar genom att ersätta de flesta regler angående kemikalier och dess utsläpp som gjordes innan 2007) arbetar ständigt för att få större förståelse om vilka kemikalier vi kommer kunna se inom det kommande året och på så sett kunna förarbetet mot hur vi ska handskas med dess användning, och graden på giftiga och farliga utsläpp. 3)

Substanserna och kemikalierna klassas utifrån om det således skulle krävas begränsningar, eller speciella tillstånd användning. Flera kemikalier är skadliga genom de långa transportsträckor som krävs, vilket diskuteras flitigt i internationella konventioner (Stockholmskonventionen, HELCOM). Diskussioner kring kvicksilver och kolförbränningen sker hos FN och färdiga åtgärder färdigställdes 2013.Sverige arbetar mycket kring frågan om farliga ämnen och substanser inom den globala kemikalieindustrin. En känd åtgärd Sverige har gjort var vårt förbud mot bly i bensin vilket har lett till en sjunkning av barn med för höga blyhalter i kroppen. 4)

Kustbevakningen skrev 2011 på sin hemsida om det nya åtgärdsprogrammet BRISK för oljeutsläppen i Östersjön. Åtgärdsprogrammet styrs av EU och de länder som bidragit är Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland, Sverige och Tyskland samt HELCOM, alltså de länder som har direkt kontakt med Östersjö området. De mål som finns med BRISK är att göra en inventering av riskerna för föroreningar av Östersjön med olja och kemikalier. Projektet skulle även kartlägga om den dåvarande nöd- och beredskapskapaciteten i de sex regionerna i Östersjön var tillräcklig om det skulle ske ett större oljeutsläpp. På Kustbevakningens hemsida står följande “Förhoppningarna i projektet är också att de olika regionerna runt Östersjön ska vidareutveckla avtalen om gemensamma insatser vid oljekatastrofer – över nationsgränser. Detta leder till högre beredskapsnivå, bättre insatser vid större utsläpp i Östersjön och minskad ekonomisk belastning för ett enskilt drabbat land - till nytta inte bara för den marina havsmiljön utan även för hela befolkningen kring Östersjön”. Något som vi hoppas kommer hålla när en oljekatastrof väl inträffar.  

Stora kryssningsfartyg har fritt fram att få släppa ut allt "grått/svart" vatten, dvs. avfalls- och toalettvatten. Privatägda båtar måste enligt lag lämna sitt avfall i land, medan de stora kryssningsfartygen som tar upp till 5000 passagerare får släppa ut exakt allt rakt ut i Östersjön (och trots att detta bidrar mest till övergödning och döda havsbottnar så är det ändå i slutändan hotande för hela Östersjön i form av rubbade ekosystem etc.). Värt att notera är att det finns tömningsmöjligheter i många hamnar, (de flesta är dessutom gratis!), men att fartygen i sin tur inte tömmer när de faktiskt har chansen utan väljer att istället släppa ut dessa enorma mängder rakt ut i Östersjön, då det sparar tid och därmed, pengar. (Och är det något som är säkert vid det här laget: så är det att Östersjön inte kan ta hur mycket avfall som helst!)

Önskemål om en lagändring för att minska utsläppen har drivits på Anna Pettersson från trafikverket och övriga svenska myndigheter, men på grund av kryssningsindustrins starka reaktioner och motstånd har lagen inte gått igenom, Vi på oestersjoen anser att vi måste försöka att på olika sätt inringa dessa kryssningsfartyg eftersom att de faktiskt står för så enormt stora utsläpp som skadar så enormt mycket.

Vi kan alltså konstatera att många åtgärder vidtagits/håller på att genomföras. Men vad är egentligen det mest väsentliga? Utifrån våra nyfunna kunskaper har vi satt upp rekommenderade mål som vi vill se genomföras inom en kort framtid angående Östersjöns situation:

• Samma villkor för alla som berör Östersjön och miljögiftsutsläppen

Oavsett om det gäller länder eller båtar, så måste kraven skärpas lika mycket för alla. Det är inte hållbart att vissa länder får undantag och därav kan öka risken för utsläpp i Östersjön för att de kanske "måste göra sig av med sitt avfall på något sätt". Vi på oestersjoen kräver lagar som ställer alla inför rätta ifall de inte följer dessa då Östersjöns växt och djurliv redan håller på att kollapsa. Det ska inte vara okej och det borde därför införas höga böter och stenhård övervakning för att se till att detta hålls.  

•  Fortsätta och kanske till och med förbättra vårt övervakningssystem

Tack vare vårt, redan väldigt välutvecklade och avancerade, övervakningssytem har vi haft möjlighet att hålla bättre koll och därför också kunnat stoppa situationer som skulle kunna vara en risk. Detta vill vi på oestersjoen bibehålla om inte till och med förbättra. Tanken om att införa striktare lagar är jättebra, men visst är det väl ännu bättre om vi kan kolla att det faktiskt följs? Vi på oestesjoen tror att detta är ett bra sätt att sätta press på att lagarna faktiskt följs. Genom detta synliggörs eventuella utsläpp som i sin tur ger oss möjlighet att söka upp de som är ansvariga och se till att de får straff för detta.

• Lägga resurser på att bygga upp avfallsstationer som är lägligt placerade

Som tidigare nämnt i tidigare inlägg har man installerat avfallsstationer runt om i Östersjöns skärgård för privatägda båtar som de kan lämna avfall från bl.a. toaletter på. Detta måste även gälla för de stora kryssningsfartygen som tidigare nämnts. Kryssningsfartygen får inte komma undan med sina utsläpp som redan skadar och kommer fortsätta skada Österjsön i framtiden. Vi måste ställa högre krav, som nämndes i tidigare punkt, och även i den mån vi kan försöka bidra till att underlätta detta genom att placera ut fler avfallsstationer så att kryssningsfartygen inte har en möjlighet att skylla på att “de ej passerade en läglig avfallsstation”. Dessa avfallsstationer ska vara av både små och större slag, dvs. fler för både privatägda båtar och kryssningsfartyg. Detta tror vi på oestersjoen skulle underlätta och bidra till minskade utsläpp.

• Lägga resurser på att försöka rädda vår redan skadade Östersjö i den mån det går.

Vi har verkligen inte behandlat Östersjön så som vi ska för att dess växt- och djurliv ska må bra. Vi har istället tagit Östersjön för givet, och bär numera ansvar för att i den mån vi kan rädda den så gott det går innan det blir för sent. Vi måste börja prioritera och lägga resurser på räddningsarbete för att faktiskt rädda situationen vi själv skapat. Vi måste lägga resurser på att rena det vi kan, på så sätt rädda växterna och djuren.

• Sanering av Östersjöns kustområden för att minska dioxinhalter

Om Östersjöns kustregioner blir sanerade för dioxinföroreningarna skulle det troligen ge positiva effekter, det skulle betyda lägre halter av dioxiner i de arter som lever i förorenade områden. Problemet med dioxiner i Östersjön har främst skadat oss människor genom näringen i t.ex. fisk. En sanering av dioxiner i Östersjön skulle alltså betyda att framtida djurarter har en mindre skadlig effekt på oss människor både miljömässigt och mat mässigt.

Vi på oestersjoen är upprörda att dessa åtgärder inte gjorts tidigare, målen vi nu satt upp borde enligt oss redan vara uppnådda. Självklart kommer våra mål ta tid att uppnå, det kan ta ett tag för förändringar att ske då många förnekar miljöproblemen i Östersjön för sin egen bekvämlighet. Argumentet “det är väl inte mitt ansvar” måste börja bytas ut mot en inställning att det är allas ansvar att rädda Östersjön. Det är lätt att luta sig tillbaka och tänka att “det löser sig” - men när vi sen står där, med ett dött hav: utan djur- och växtliv, våra livsnödvändiga ekosystem: vems ansvar är det då?

Vi vill tro på en ljus framtid, men den framtiden handlar inte bara om konkreta förbättringar. Det är också en attitydfråga. Vi på oestersjoen har en klar uppfattning om att ifall vi lyckas motarbeta attityden “det är någon annans ansvar” så är vi redan på en god väg mot förbättring. Och vi kan inte göra detta ensamma. Vi behöver all hjälp vi kan få.

Bättre sent än aldrig, mot ett rent Östersjön.

Källor:

1) http://www.havsmiljoinstitutet.se/

2) http://www.vattenmyndigheterna.se/

3) http://www.vattenmyndigheterna.se/

4) http://www.vattenmyndigheterna.se/

Kustbevakningen, BRISK, 2011-11-22, http://www.kustbevakningen.se/sv/granslos-samverkan/internationellt/helcom/brisk/

SVT:s AgendaAvsnitt 18, 2015-05-17, http://www.svtplay.se/video/2937889/agenda/agenda-agenda-19?start=auto

Erika, Ellen & Lisa